Lovisa Ringborg
Mirror Stage – An attempt to regain consciousness
9.2 – 4.3
Opening 9 February 5-9pm

Galleri Niklas Belenius is proud to present Lovisa Ringborg’s first solo exhibition at the gallery.

Although Ringborg has often explored narrative and drawn upon the visual language of performance this will be the first time she uses video in her work and it will be the central element in the exhibition. Featuring a film triptych shown on separate screens, the films run simultaneously, ebbing from figuration to abstraction, occasionally falling into sync. Accompanying the film are still images.

The central screening shows two girls who are almost identical in terms of visual appearance. They mirror each other’s actions and take turns in performing CPR. In the next scene the hands of one girl are slowly floating across the other girls neck and it is unclear whether her intention is to strangle or caress her. Black substance is pouring out of her mouth. Sheets are uncontrollably washing over the bodies, morphing into abstract shapes, seemingly possessing a life beyond control. In scenes where the effusive sheets inhabit the world both order and chaos seems to prevail and the captivating effect reaches out towards the tendency of human perception to discover meaning in random structures. All scenes are repeated in an endless loop – each subject forever defined against what it is not.

Ringborg’s work embraces, amongst other ideas, the contextual framework of the binary oppositions mind versus body. As a clear distinction between the two never can be made, we witness a struggle when two opposites assume a role of dominance over the other. There is no clear line of where one stops and the other take over. The dissolving ‘I’ becomes the visual and conceptual measure of reflection where there is room for both dissolution and unity.

Mirror Stage – An attempt to regain consciousness can also be seen to raise questions about subjectivity and identity in terms of relationships with others. How for example in strong friendships, the identification with the other person sometimes become so overpowering that you stop existing in the form you used to know yourself. The title of the exhibition points to the concept in Lacanian theory – the mirror stage – that is the permanent structure of subjectivity and relationship with the body image. It also reflects on the CPR praxis where the body is forced to awaken from an unconscious state. The films present a world that is found within the compounds of psychoanalysis, exorcism and hysteria and throughout the presence of these elements become entwined and floats in and out of focus.

Ringborg makes works that are rich with intrigue and detail but always manages to keep her caution and distance in the storytelling. Her photographic work often describes ambivalent conditions where the subjects portrayed are absorbed by their inner realities and the real action (or non-action) takes place within the subject itself. Ringborg always presents these alternative existences without becoming sentimental. Her images both embody a specific moment in the past as well as a timelessness that keeps her work in a constant state of becoming.

Lovisa Ringborg was born in Linköping, Sweden, in 1979 and lives and works in Stockholm.
She graduated from the University of photography in Gothenburg in 2008.  She has had recent solo exhibitions at Harlem Studio Fellowship in New York City and at Kulturhuset in Stockholm. Other solo shows include: Passagen, Linköpings Konsthall, Rotwand Gallery in Zürich. Group exhibitions include: Location One, NYC, The Swedish Institute, Paris, Hasselblad Center, Gothenburg, Norrköping Konstmuseum, Gallery Sun Contemporary, Seoul.

The soundtrack is composed by Jenna One. Editing with help of Viking Jonsson and Karl Fredberg.

Miriam Bäckström

Motsatsen till mig är jag

4 februari – 25 mars 2012

Pressvisning: fredagen den 3 februari kl 12

Vernissage: fredagen den 3 februari kl 18–20

Miriam Bäckström (född 1967 i Stockholm) trädde fram på den svenska och internationella konstscenen i slutet av nittiotalet. Tanke- och bildskärpan i hennes fotografiska arbeten möttes av stor uppskattning, inte minst sedan Harald Szeemann visat dem på Venedigbiennalen 1999. Bäckström använde sig av dokumentärfotografins metoder för att osäkra de gängse konventionerna för bildberättande. Filmscenografier och interiörer från museer och privatbostäder fick stå för de ”karaktärer” som ännu inte var omedelbart synliga i hennes bilder.

Detta intresse – för karaktärer och roller, för figurer och gestalter, för rummet och hur det upplevs – har varit av central betydelse i Bäckströms konst från allra första början. Det genomsyrade också hennes samarbeten med konstnärskollegan Carsten Höller, kanske främst installationen Amplified Pavilion för Nordiska paviljongen på Venedigbiennalen 2005.

Det är med stolthet Lunds konsthall nu presenterar denna första översikt över Miriam Bäckströms konstnärskap. Utställningen Motsatsen till mig är jag kartlägger återkommande drag i hennes verk, men också – och detta har varit avgörande för urvalet – hennes fortlöpande ifrågasättande av det egna arbetet, från den tidiga fotografiska sviten Dödsbo (1992–1996) till gobelängen med samma titel som utställningen (2011).

Under de senaste tio åren har Bäckström arbetat med flera olika konstnärliga uttrycksformer: fotografi, film, installation, objekt, performance och, allt oftare, text. Hennes fascination för det teatrala har gradvis kommit till ytan. Samarbeten med framstående skådespelare har varit en viktig inspiration och metod, och hon håller som bäst på att skriva en pjäs för Dramaten i Stockholm.

Utställningen i Lunds konsthall lyfter fram Bäckströms senare produktion. Förutom ett urval Dödsbo-bilder innehåller den bara två tidigare fotografiska verk, de sällan visade 29 variationer av ljus och Locations. Tenerife (båda 2002). Ytterligare fotografiska verk i utställningen är de dubbelsidiga affischerna Rebecka som anonym (2004), Irène Lindh (2008) med åtta porträtt av skådespelerskan tagna i exakt samma ögonblick, Negativer (2010–2011), där negativa och positiva delar av bilden ställs mot varandra och, inte minst, de runda fotografierna monterade på runda skivor av klart eller färgat spegelglas i den pågående sviten Speglar (2005–).

Bäckströms första film var Rebecka (2004). Manuskriptet bygger på intervjuer med skådespelerskan Rebecka Hemse, konstnärens egna upplevelser och texter från hennes bok Anonyma intervjuer (2004). Andra filmer i utställningen är Kira Carpelan (2007), som dokumenterar ett års samarbete med en yngre konstnär, och Who Am I?, där en grupp tyska skådespelare framför en text på engelska.

Motsatsen till mig är jag är titeln på en stor gobeläng (2,90 x 10 meter) som bygger på fotografiska bilder av skådespelaren Börje Ahlstedt som Pierrot, i en kostym som återskapats efter Antoine Watteaus målning Gilles (1718–1720). Denna kostym ställs också ut, vid sidan av björnkostym i minkpäls som sytts för en ännu inte fullt utvecklad karaktär. Attraktioner (2010) är en ombyggd affärsvitrin med rött glas, olikfärgade speglar, neonljus och ett urval gåtfulla föremål – på samma gång konstföremål och rekvisita.

Inför utställningen i Lunds konsthall utger Stockholmsförlaget Parallel Production Miriam Bäckströms bok Till Adam, med utgångspunkt i ljudverket Till Adam som uppfördes på Dramaten 2007.

Lunds konsthall, Mårtenstorget 3, 223 51 Lund T. 046-35 53 95 www.lundskonsthall.se

freq_out at the Modern Museum in Stockholm

Participating artists and frequencies:
0-25 Hz JG Thirlwell (AUS/USA)
25-65 Hz Per Magnus Lindborg (SWE)
65-90 Hz Jana Winderen (NOR)
90-140 Hz Maia Urstad (NOR)
140-180 Hz Brandon La Belle (USA)
180-250 Hz Tommi Grönlund/Petteri Nisunen (FIN)
250-350 Hz Finnbogi Petursson (ISL)
350-500 Hz Franz Pomassl (AUT)
500-1000 Hz Christine Ödlund (SWE)
1000-2000 Hz Jacob Kirkegaard (DNK)
2000-5000 Hz Mike Harding (GBR)
5000-12000 Hz Kent Tankred (SWE)

freq_out8 is a sound installation consisting of 12 individual sound pieces – each using a specific sound frequency – that together form a soundscape. Each of the artists in freq_out8 will work with a frequency range within which she or he will create a piece on site at Moderna Museet. The result will be a combination of sound, space and light that ‘drenches’ the galleries in all the colours of the rainbow.

freq_out8 is a concept by Carl Michael von Hausswolff.

For 48 hours, seven galleries in the collection will present only sound art and concerts. There will be furniture to sit and lie on, and food and drink on sale.

Tickets cost 120/100 SEK for the 48 hours and can be bought at Moderna Museet from 31 January, 2012. The ticket will also permit entry to the rest of the museum during ordinary opening hours 18-19 February 2012

Concerts will be held at various points during the 48 hours.

In collaboration with the Royal College of Music in Stockholm (KMH), Elektronmusikstudion (EMS) and Audiorama.

Moderna Museet

January 19-22

Aids-3D (Keller & Kosmas)
Julieta Aranda
Leif Elggren
John Duncan
Axel Petersen

Julieta Aranda – from ”Between Timid and Timbuktu” series, 2011, photoprint on Mirror

Booth B17

Location
The Barker Hangar
3021 Airport Avenue
Santa Monica, CA 90405

Hours
Friday, January 20, 11am-7pm
Saturday, January 21, 11am-7pm
Sunday, January 22, 11am-6pm

Opening Night
Thursday, January 19, 7-9pm

Other galleries also participating from Sweden: Elastic/Ola Gustavsson och Cristal

Jonatan Jonsson

14 januari – 5 februari 2012
Öppning lördagen den 14 kl. 13-17

Jonatan Jonssons arbeten oscillerar mellan skulptur och inredning – mellan konst och vardag. Det betyder inte att verken är konstruerade för några ”mjukisar”, utan för en publik som är vettiga nog att uppskatta hårda material – och att kunna uppleva omgivningen som delar av potentiella konstverk. Hans arbeten tillhör ”de jordnära” människornas värld – de som förstår skönheten i ett välbryggt öl, det perfekta ljudet från en Harley-Davidson eller den metalliska klangen från en slägga i en smedja. Hans objekt fungerar! Lampor gjorda av vackert slipade flaskor, slangbellor gjorda av starkt gummi och armeringsjärn, mjukt slipade och vassa föremål vars ändamål lämnas till användarens fantasi, fotografi, rullande kar och behållare….

Det är en farlig värld som Jonsson hanterar – en värld som måste tvingas ned på knä för att där kunna användas på ett kärleksfullt sätt. Det är en värld fylld av sköna läderjackor, tunga och bekväma motorcykel boots och varma valkiga händer härdade av obehandlat stål och glödande metallflis. Här börjar Jonssons verk att få liv, för att sedan leta sig in i nutidens IKEA- och H&M- världar och få dom att implodera i sin egen självgodhet.

Under sitt trettiotvå åriga liv lyckades Jonatan Jonsson med en hel del – plåtslagare, guld- och silversmed, tatuerare – och sedan Konsthögskolan i Stockholm. När vi träffades för ett antal år sedan, hjälpte han mig med en del metallarbeten som jag inte kunde klara av själv, och jag antog att vi skulle göra en hel del tillsammans i framtiden. Han var en sådan typ av människa – varm och generös – en person som ställde upp för andra utan att det kändes tillgjort. Samtidigt hade han en utstrålning som kändes ren, kraftig och oberoende. Jag tror inte att någon inställsam kulturarbetare skulle kunna ha kollrat bort honom i en cynisk konstvärld av mediokra biennaler eller annat. I hans självmedvetenhet fanns en välsmord grund för hur han ville att konsten skulle se ut och hur den skulle fungera. ”Jag gillar lite jävlar anamma och folk som går sin egen väg”, sa Jonsson I en intervju I Dagen Nyheter 2008. Han tyckte konsten i Sverige var lite för stel och borde vara mer allmän.

Det är med saknad som jag skriver detta. Vi borde ha fått se mer av Jonatan Jonsson. Liksom med många andra konstnärer, poeter, musiker som gått bort ”i förväg” i världen, vill vi ha mer och mer av dessa ikoner – men i slutändan får vi nöja oss med det som finns efterlämnat: i detta fall en fantastisk värld av genuina konstverk gjorda av en ung svensk visionär och konstnär!!!

Carl Michael von Hausswolff
New York i januari 2012

Jonatan Jonsson
f.1978 i Örebro. d.2011 i Stockholm